Ataturk

För 30 euro får jag en taxi som kör mig de tre milen till marknaden som jag vill besöka. Den väntar på mig tills att jag shoppat färdigt och tar mig sedan tillbaka till hotellet. Från grillen blir det sedan revben och andra godsaker som jag uppskattar och väl vid poolbaren sjunker jag ännu en gång ner i den gröna plaststolen som så många gånger tidigare och återvänder in i bokens värld om det Osmanska riket. Både intressant och delvis spännande läsning och jag lär mig att riket har sin storhetstid omkring 1550 under sultanen Suleyman den Präktiga. Den snubben har ett ganska coolt namn, eller epitet, hur man nu ser på det. 
I slutet av 1600-talet försvagas riket mer och mer för att upplösas 1919 efter förlusten i första världskriget. Dock inte fy skam att vara ett sånt stort och betydelsefullt rike i nästan 600 år.

Efter kapitulationen delas landet mellan de segrande parterna, men general Mustafa Kemal vägrar att gå med på detta, gör uppror och lyckas och efter att besegrat grekerna 1922 upprättas den turkiska republiken. Den där tuffingen Mustafa kemal blir förstås landets första president och nationalhjälte och nu förstår jag vem den där gubben är som är porträtterad på varje café, statyer..Iförd persianmössa och hållandes i gevär. 

Det är något speciellt att läsa om hjältar, det finns något beroendeframkallande, adrenalinpumpande njutning i det. Jag tittar på klockan. Snart dags för gymmet, men ännu finns det tid kvar.

Kemal var den enda ottomanska general som gick obesegrad genom första världkriget. Inte ett enda slag förlorades under hans ledning. (Här kan jag börja skönja ett bra filmmanus...)
Jag vänder sida och kan konstatera att det går sämre för sultanatet. Område efter område bryter sig loss och bildar självständiga stater. Väldet ligger förlamat. Grekiska styrkor tågar mot Ankara och italienska och franska styrkor tränger in. Då, precis som i höjdpunkten i en äventyrsfilm träder Mustafa Kemal in i handlingen igen. Den "något" negativa trenden vänds snabbt och utvecklingen blir än helt annan än vad man skulle kunnat gissa. Landet befrias, moderniseras och religion och regeringsmakt skiljs åt. Religiösa ledare förlorar dessutom sin makt och koranskolorna stängs. Kvinnlig rösträtt införs och det arabiska skriftspråket bytts mot det latinska. Dessutom förbjuds fezen som ses som en symbol för sultanatet. På allt det här bestämmer sig sedan Kemal för att anta det "ödmjuka" namnet Ataturk - turkarnas fader.

Jag slår igen boken, låter blicken vandra ut mot poolområdet och det är nu jag bestämmer mig. Vad jag behöver nu är en raki, gymtid eller ej - ett måste.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln