Karaktär

Jag har dragit mig tillbaka till skuggan i poolbaren. Jag skall skriva lite brev till vänner jag inte hört av mig till på länge. Det är en mycket varm dag. Temperaturen närmar sig hiskliga 40 grader i skuggan. Jag sluter ögonen. Som någon slags meditation. Försöker stänga ute allt ljud. Det är tung dansmusik och någon som pratar i mikrofon. Jag eliminerar det för någon minut.
Det är förbannat svårt att uppehålla en sorts karaktär på en uttalad hälso och fitness - resa med alla de frestelser, men också artighetsinviter man bjuds på. Jag sätter mig ner och vips så stor det en kall Efes framför mig på bordet. Kyparen stannar kvar vid mitt bord och vi pratar som vi brukar göra. Ölen är god och försvinner ganska snabbt och jag vet att när jag tagit sista klunken av denna kalla gula vätskan, kommer det stå en ny där på bordet efter bara några sekunder. Ja, jag kan förvisso tacka nej som skulle vara oartigt, eller helt enkelt låta den stå där och bli avslagen och varm.

En ny Efes ställs på bordet. Precis framför ögonen på mig. Även den ser kall och god ut. Det är snart gymtid. Hela den här anläggningen erbjuder nu ett ton saker som innebär fysisk aktivitet. Olika träningspass basuneras ut från högtalarna. Ölen på bordet ser fortfarande kall och god ut. Kyparen som numera kallar sig "min vän" kommer förbi igen, kollar på mig besynnerligt, gör en grimas, frågan kommer; "Are you ok"? "Yes" säger jag och ler, eller ...kanske säger jag "no" för han står kvar, tittar på mig och helt plötsligt känns allt så rörigt runt mig, jag känner mig yr, men vill resa på mig, men blir kvar. Handen på min axel är hård och bestämd. "Maybe you have to drink more my friend". Och nu säger jag "No" på riktigt, jag vet att jag säger det och fortsätter;
"Time for the gym. I have things to do now".