Min vinst i min välfärd

Sida vid sida, jag och min son, vid samma skrivbord. Han med sitt och jag med mitt. Jag som överdoserar rejält med svart kaffe och han som kämpar med sina läxor. Jag kämpar med mitt.
På är min oktoberlista med bara ...dystra, lugna, men vackra sånger. Det är en salig blandning från Lykke Li till Aerosmith, men en skön sådan. Lugnande och tillfredställande. Utanför blåser det som i helvetet. Hösten spelar upp sin film.
På facebook diskuteras flitigt vinster i välfärden. Jag läser det mesta. De har alla missat det viktigaste. Själva grundfundamentet. Att om man vill ha privata företag som utförare av den offentliga sektorn måste man låta vinsterna gå till dess aktieägare. Annars kommer man aldrig attrahera kapital. I utbyte måste företagen ge bra arbetsvillkor, bra löner, bra vård och skola med kvalitet.  Detta borde Annie Lööf sagt i morse när hon debatterade med Jonas sjöstedt i morgonprogrammet. men det missade hon. Det gjorde mig besviken.
Det är hög tid att lämna vinstdebatten bakom sig och fokusera på kvalitetsfrågan. Införa enhetliga kvalitetskriterier för att undvika att bolagen bjuder under varandra. Det är hög tid att tillsätta ett nationellt utvärderingssystem inom Vård, omsorg och skola. Inte att utreda eller stoppa vinster i välfärden. Antingen vill man ha privata aktörer i den offentliga sektorn, med allt vad det innebär, eller så vill man det inte. Att säga som Sjöstedt; gärna privata aktörer, men inga vinster, faller på sin egna rimlighet. 

Jag fyller munnen med ännu mer kaffe och tittar på vad jag skrivit. Kanske inte det som jag tänkt att detta inlägg skulle fokusera på; "Vinster i välfärden". Men ibland blir man bara så trött på saker och ting. Jag tittar på min son. Jag tittar på hur han verkligen kämpar. Jag lägger min hand på hans axel. Säger ingenting. Böjer mig fram för att se på det han skriver, tittar på honom...
Han är min vinst i min välfärd.