Världen är fortfarande lika galen

Regn, regn, regn.
Ubåtsjakt i Stockholms skärgård och ebolakatsrofen som sprider ut sig över världen. En värld där flyktingar reduceras till en siffra och ett Europa som stänger sina portar för de som flyr från massmord och våldtäkter. Det är hemskheterna från kriget i Syrien och min egna apati och svårighet att greppa allt det fruktansvärda. Upp i detta en rödgrön budget och ett Sverige som håller på att svämma över av allt vatten från allt det där förbannade regnandet.... 
Sedan en avslutning på ubåtsjakten i moll. Det är tilltufsade militärer som konstaterar att undervattenfarkosten nu troligen lämnat territoriet. Det är berörda nytillsatta politiker som utan mjukstart kastas in i hetluften...
Jag skulle också kunna lägga till lite sport. Om Ljungskile SKs kamp att nå högsta serien. Spänningen, men också det jobbiga i att inte veta hur utgången skall bli.
Om de blåvita från Canadas största stad. Världens dyraste, exklusivaste och mest klassiska hockeylag. Där deras hemmaplan heter Air canada center; en spökplats, där de egna spelarna inte vill spela. Där bortalaget inte är den tuffaste motståndaren. Där världens mest krävande fans buar ut sitt lag och slänger sina klubbtröjor ut på isen för att visa sitt missnöje. Det gör inte bara mig ledsen där jag sitter i tevesoffan mitt i natten och ser eländet. För man kan se det i deras ansikten. Man kan se frustrationen, rädslan, hopplösheten och uppgivenheten. Det här är killar som aldrig längtar hem efter en lång roadtrip...
Jag bryter bloggtystnaden efter 18 dagar. jag skriver, jag reflekterar och konstaterar ...att världen fortfarande är lika galen.