Övervakningsrum24

Klockan närmar sig ett på eftermiddagen. Jag går fortfarande runt med morgonrock. Det är näst sista dagen på året. Det är en disig och mild dag.

Morgonrocken symboliserar inte mitt förfall så här i slutet av året. I så fall snarare vårdens. För efter att tillbringat en hel kväll och en hel natt på sjukhus väntandes, känns det befogat att ifrågasätta. Jag vet inte. Vet bara vad många andra säger. Att det här med akutvården i vårt land fungerar dåligt. Min far som numera har ett digert medicinskt cv, måste ses som en flitig gäst på den där sjukinrättningen. Han fick vänta i nästan sju timmar innan han undersöktes av en läkare första gången. Han fick stanna kvar, jag var hemma runt fem. Tyvärr så kommer nog många tycka att de där knappa sju timmarna inte var så farligt i jämförelse med deras egna erfarenheter. I så fall finns det bärighet i mina farhågor.

Jag har nu varit ledig i väldigt många dar. Känner mig tacksam för det. Skall vara ledig i en vecka till. Jag har vänner som jobbar dessa dagar. All cred till dem.

Nu är det nära...Nära det där skälvande slutet av 2014. Sitter och tänker över det här året. Vad har hänt, vad har jag gjort ? Dricker mycket kaffe nu. Överdoserar för att vakna till liv. Försöker att få hjärnan att "connecta" med det där "livsinternetet". Hela 2014 ser helt blankt ut. Ingen kontakt...
Farsan röntgade hjärnan i morse. Det såg bra ut. Undrar verkligen hur det ser ut i min skalle?
Jag ringer farsan som nu ligger på en avdelning. Det har sagts mig att han mår bättre idag. Något som han bekräftar, men som i sanningens namn har lite värde, eftersom att han inte förväntas säga något annat. Det är alltid bra, när han svarar.
I natt satt jag vid hans sida i övervakningsrum 24 på akuten, NÄL. Morsan och brorsan var också med. Det var rena familjeträffen i det där lilla skyffet och om inte omständigheterna varit som de var, skulle det kunna vara riktigt trevligt. Min bror precis hemkommen till Dal från den kungliga huvudstaden. Det fanns mycket att prata om, men den där ångestframkallande miljön la en minst sagt mörk sorti över hela familjelyckan.

Det är en trist och mörk dag. I går skrev jag att jag kände mig stark. Det gör jag inte längre.

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln