Söndag i slutet av februari

Jag ägnar söndagsförmiddagen åt att dricka kaffe och läsa ut min bok. Solen skiner utanför och med ens känns allt både hoppfullt och vackert. Det är lugnt i mitt hus och medan jag ställer in min precis utlästa bok i bokhyllan, flackar blicken runt bland de andra böckerna som stå där. Jag tar Håkan Östlundhs; Laglöst land, läser på baksidan, värderar, låter blicken fara runt bland de andra böckerna i hyllan, vrider huvudet lite snett åt höger och stirrar några sekunder på hyllan där, innan jag låter blicken återvända till utgångsläget. Jag har en hel del olästa böcker att "sätta tänderna i". 

Tillbringar en stund i en av de rosa fåtöljerna sedan. Nu med boken i knät, oöppnad. Jag blundar, tänker först inte på någonting. Det är en sån befrielse att uppnå just det där "ingentingstadiet", som en religiös meditation. 

Läser sedan 40 sidor i den nya boken, lägger den i från mig och går de fem stegen till skrivbordet. Det där skrivbordet som efter några dagars arbete med diverse olika projekt nu är belamrat med papper, böcker pärmar och kvitton. Allt i en enda röra. Precis så där som jag avskyr att ha det. Ja, med sånt där är jag noga, snudd på pedantisk. Låter det dock vara. Högst tillfälligt. Om en liten stund skall jag ta tag i det också. 

Jag öppnar den bärbara som står på en "fri" yta på skrivbordet. Läser en artikel om Torontos match i natt då de för en gång skull lyckas vinna. Tredje gången på de senaste trettio matcherna eller nåt. Slår igen datorn. Dags att gå ut. Dags för lite solstrålar i ansiktet. En helande promenad för kropp och själ. När jag väl kommer in med rosande kinder och lätt svettig under den tjocka dunjackan, bokar jag en resa till Marseille, en premiumbil och ett par nätter nere vid den gamla hamnen. Det är sådana här dagar som föder längtan till april.