Rädsla

Jag har inte direkt tagit ut mig i kväll. Kan inte säga att jag tränade hårt på klubben, eller ens; att jag tog ut mig. Än dock känner jag mig sliten i kroppen och fysiskt trött. Det är måndag och allt borde vara på topp. Jag borde vara "superman" efter en helg med vila och lugn, men ibland är det inte logiskt. Jag är trött helt enkelt, eller gammal..
Det sistnämnda skrämmer mig lite. 

22 - nyheterna handlar om Uddevalla. Trippelmordet. Expressen handlar om Uddevalla. På radion i morse; allt om morden, kommentarer, kommunalråd och alla de som på ett eller annat sätt känner sig inblandade. I morgon står med all säkerhet Uddevalla i fokus hos självaste GW och veckans brott. Även jag har påverkats av det fruktansvärda, det råa och hemska. Ondskan har inga gränser. Den bor överallt. Därför känns det konstigt när man utrycker sin förvåning att det händer i "lilla Uddevalla". Sånt där borde inte förvåna längre. Ondskan slår till överallt. Det där kan hända här hemma. Hemma i Färgelanda. Vi måste ha beredskap för det. Vi måste tänka klokt, kanske dags för en nationell kraftsamling...på riktigt. En ordentlig utredning, en röd tråd och genomlysning om hur vi tar hand om våra barn, uppfostran, föräldraskap, livslust, skola, drömmar, samhälle, näringsliv och delaktighet.
Jag kallar mig ofta orädd. Det finns inget som skrämmer mig. En liten lögn. Idag känner jag mig lite rädd för att bli gammal och trött, men framförallt är jag livrädd för utanförskap och likgiltighet.