Nattflykt

Jag kör igenom natten, lyssnar på min sommarblandning, bilen är mitt upptäckarskepp genom natten. Jag är dess kapten. Ingen besättning bara jag och just nu Sheryl Crow; Summer days...

That Summer day that I recall
You came into my life
And you gave me hope and love
I just want to be where you want me to
That Summer day that changed it all
You came into my life
And you let me fall in love
My baby I just want to be with you

Det känns skönt. Jag och Sheryl ensamma i natten, någonstans ute i det mörka. Jag sjunker djupare ner i sätet. Liksom borrar mig ned. Nattfärder, något av det skönaste som finns. Allt framför  - som en enda stor roadmovie. Jag med den bästa sittplatsen i denna biograf. Jag i huvudrollen..
På nittiotalet brukade en vän till mig använda dessa nattliga utflykter för att samla tankarna. Ofta hamnade han i natten hemma hos mig på ranchen, efter ett tiotal oplanerade mil. Vi drack te sedan och han berättade att han måste gör det ibland. Som en brand inombords som måste släckas.
Jag nickade, sörplade, sa att jag förstod, även om jag kanske inte gjorde det, men för mig hade det ingen betydelse, utan jag var bara tacksam över att slippa ta mig igenom natten själv. Det var såna tider då.
Jag kör lite fortare, trycker en aning hårdare på pedalen...andas ut, djupt andetag, öppnar fönstret så att den friska nattluften slår emot mig. Total frihet och så dränks jag en aning av regnet utanför som nu tar sig in i mängder. Denna förbannade sommar! Dessa förbannade människor som längtar regn! Detta regn som vi i det här landet har i nio månader. Det slutar aldrig. Men likt förbannat så längtar man regn! Jag torkar mitt ansikte med högerhanden. Jag knådar min panna, låter hela handen hårt dra sig ner från pannan ner till hakspetsen. Zac Brown hälsar på. As she´s walking away. Vindrutetorkarna jobbar på, lite fortare nu. Forslar det våta åt sidan som sedan far rätt in i mitt ansikte." On the road", flykt i natten, avstämning och lite kärlek. Inget regn i världen krossar denna känsla just här och nu.