Brevet

Kaffe och tidning - ett skönt balkonghäng i denna vackra höstdag. Sedan en längre promenad i omgivningarna i det som jag kallar min hemby. Solen skiner, det blåser lite för mycket och luften är ren och klar. Jag sätter på ännu en kanna sedan och hela mitt kök fylls av kaffe. Rod Stewarts nya platta spelas lite tyst i bakgrunden och solen sticker i ögonen när jag sedan dricker den svarta drycken vid köksbordet. Jag  skriver ett brev. (vem skriver brev nu för tiden?)Tror mig ha kuvert, men behöver vända ut och in på mitt hem innan jag hittar ..ett kuvert. Sedan samma process i jakten efter ett frimärke. Nu ligger det där på skrivbordet som en relik från förr. Det fanns en tid då jag ägnade mig åt att skriva mycket brev. Vissa dagar flera stycken. Det fanns något romantiskt i att gå till brevlådan full med förväntan om att just denna dag få massor av post. Inte de där bruna kuverten som ofta innebar räkningar, utan vita, blåa, rosa, gröna..
För jag fick också mycket brev. Från vänner i hela landet, från vänner som reste genom världen och livet. Det var så man följde varandra långt innan sms, facebook och instagram. Genom åren har mycket av mina fysiska minnen försvunnit. Som alla gamla kort t ex, men breven höll jag nära mig under de otaliga flyttar man gjort.
Det finns vissa saker som man saknar och som aldrig kan ersätta. Jag är en vän av sociala medier och teknikens framfart som finns där för att hålla oss människor "nära" varandra. Likt förbaskat kan jag sakna det gamla, det verkliga och genuina.