Jag är en sån där bloggare

Jag är en sån där bloggare.
Jag skriver om mig själv och min omgivning. Mina betraktelser. Mitt livsdokument. Jag började 2006. Alldeles snart 10 år sedan. Det där känns. Tidens vingslag. Ett levande och pågående projekt utan slut, kanske...
Visste egentligen inte då 2006 vad blogg var, men det verkade spännande på något sätt. Man fick skriva fritt och mycket tycktes det och folk uppskattade det. Alla skulle blogga. Kändisarna bloggade. Jag började tidigt, men först efter den stor bloggexplosionen. Minns att det då 2006, startades tiotusentals bloggar varje dag. Jag hängde på, men hade varken en plan eller en idé om hur det skulle bli. Jag var ganska dålig och mina egna trevande försök till att skriva blogg mottogs svalt till en början. Men, jag hade inga ambitioner till att få många läsare och trots att det kunde gå dagar då jag hade noll besökare, hittade jag snabbt glädjen i att skriva inlägg. Någongång efter ett par månader var jag uppe i drygt 20 unika besökare per dag och jag var helt förundrad. Tiden gick och inläggen per vecka blev fler och fler.  Jag förstod efter ett tag att mitt dåvarande engagemang i judoförbundet drog till sig läsare. I början  av 2009 låg jag stadigt över 300 besök per dag och det visade sig att det bara skulle öka fram till judoförbundets årsmöte i mars. Sedan tog den politiska agendan vid i april och ett par inlägg räckte för att bloggen skule bli en liten besökssuccé.
Där någonstans förlorade jag min bloggaroskuld och den uppståndelse som sedan följde av hat, granskningar, mordhot och förföljelse, gav en otäck smak av internets mörka sida. Många av de bloggar som jag genom året följt har lagts ner pågrund av samma anledning. Att blogga kräver inga förkunskaper. Att bli en framgångsrik bloggare är inte svårt. Vi människor fullkomligt älskar att höra skvaller, läsa om tokerier, läsa om människor som gör bort sig, är elaka, eller sticker ut med en oliktänkande åsikt. Jag har lärt mig det nu. Att skriva om Torontos Maple Leafs senaste match skapar inte de rubriker som ett dödshot gör. Det bara är så tyvärr.

Besökare till min blogg blev bara fler och fler ju mer kontroversiell jag verkade. "Skandalerna i Färgelanda" som rikskända mobbingfall och Björnhuset, blev bra för bloggen. Jag skrev på. Jag gjorde mina egna tolkningar och betraktelser. Bloggen ökade med flera hundra per dag. Under 2010 låg jag stadigt över 4000 besökare under 2013 bröt jag ett flertal gånger 6000-barriären.
Under 2014 lämnade jag Googles plattform och gick till Hemsida 24. Något som gav mig större möjligheter, men samtidigt begränsade mitt skapande. T ex försvann möjligheten att göra inlägg från mobilen. En funktion som jag fortfarande saknar. 

Några 4000 besök får jag inte längre och jag bloggar inte sju dagar i veckan längre heller.  Men jag ligger stadigt över 1000 sidvisningar per dag och det är jag mycket stolt över. Nästan 9000 sidvisningar i veckan är för mig fantatsiskt!
Det är med ödmjukhet och massor av tacksamhet som jag kan konstatera att efter snart 10 års bloggande finns det fortfarande människor som har intresse av att läsa om vad jag gör, tycker och ställer till för tokerier. Och jag tycker fortfarande att det är lika roligt att blogga.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln