Alison

Jag kommer från rep. Det börjar bli allvar nu. Om ett litet tag skall jag återigen tillhöra ett band, en ensemble, en grupp. Inte så mycket stök längre. Mer nedtonat. Inga tokiga idéer eller storslagna planer. Bara en liten turné.
Vi har precis kommit igång. Gått igenom låtarna. Jag messar till brorsan och meddelar var vi står. Han deltager på distans. Noterar, ger tips och är stand by. Han kommer ner när det drar ihop sig. Gör sin grej.
Tre Elvis Costello låtar på spellistan. Inte illa. Om jag skall få göra covers känns Alison som självklar. Låten som fångade mig och gjorde mig till Costello-fan för evigt. En låt som ständigt hängt med och som för mig haft en oerhörd betydelse. Den där nerven i låten som alltid haft förmågan att försätta mig i känslosvall .
Såg Costello på Cirkus -91 tillsammans med brorsan. Di leva och Jakob Hellman vara också där. Det var magiskt. Inget Attraction, utan med the Rude 5. Marc Ribot på gitarr och Elvis Presleys basist Jerry Scheff. Bland annat..
Alison framfördes och Dileva och Hellman dansade. Magiskt.
Det är sånt där man minns. Konstigt. När det kommer till vissa saker minns man helt plörsligt detaljer. Även om det var evigheter sen.
När man börjar spela igen så kommer de där minnena fram.
Jag skall göra ett gig, det är allt, men allt som en gång var stort är häftigt igen.