Engagemang

Jag ägnar förmiddagen på klubben för att köra ett pass med skön cirkelträning. Det gör mig slutkörd, men så här efteråt är det förstås en riktigt skön känsla. Klubben jag tränar på har fyllt 35. Jag var med från start. Det var judoträning som drog och än i dag är det det som fortfarande är min roligaste träningsform. Tänker tillbaka på alla dessa år. Det är lätt att både bli nostalgisk och engagerad, när man drar sig till minnes sakers händelser. Mestadels roliga saker. Det är väl det man minns.
Hittar den här bilden på klubbens facebooksida. Från igår. Jag fick denna underbara teckning från en härlig liten tjej som jag tränar på lördagsmorgnarna. Det behövs sannerligen inte mer för att man skall kännas att man rikligen belönas för sitt ideella arbete.

Om ett par veckor drar tävlingssäsongen igång för Färgelanda judoklubb. För egen del är tävlandet över för länge sedan, men jag får fortfarande upp samma puls som jag en gång fick inför att jag själv skulle gå upp på tävlingsmattan. Nu som coach bredvid. Den där nerven finns fortfarande där. 
Vi har alla åldrar som tävlar. Mitt fokus ligger på seniortruppen. Det är en brokig skara av yngre och äldre seniorer. Det finns erfarenhet i massor och det finns de som tävlat lite mindre. Var och en av dessa killar och tjejer har ett speciellt förhållande till. De står mig nära. Jag älskar ungdomligheten och allt det där som den gör så att det ser så enkelt ut på mattan, men jag älskar ålder också. Det finns något där hos 30 plussarna som inger respekt och styrka, något som jag kan identifiera mig med i dag, eller kanske skulle kunna identifiera mig med.

Denna säsong gör en av mina första tävlingstjejer som jag tränade, comeback på tävlingsmattan. Detta vid 39 års ålder. Där finns det mycket erfarenhet må jag säga. Det fanns en tid då vi ständigt åkte runt i sveriges olika idrottshallar och skördade triumfer tillsammans. Hon var duktig. Det var det dessutom fler från klubben som var då.
Hon finns med detta seniorgäng som jag tänker resa med i år. En extra ingrediens som ger extra smak för att se framemot att resa och tillbringa tid med detta lag igen.

På teckningen som jag får från den lilla tjejen i en av mina träningsgrupper står det; "Du är en bra tränare Tommy". Jag har grubblat på det där vad en bra tränare är. En viktig faktor när det gäller att träna barn är tveklöst engagemang. Ju äldre och kunnigare de blir måste man själv förstås också ha kunskapen därefter, men i de där viktiga barnåren då tränaren enligt forskningen är så betydelsefull att den ofta slår ut föräldrarna som förebild, är  engagemang  en viktig avgörande faktor för att barnet kommer fortsätta med idrotten. 
Jag är långt i från en förstklassig tränare, men jag är ok. Jag har dock något som jag är riktigt bra på och det är just engagemang. Förövrigt en ingrediens som hela den klubb som jag är verksam i, bygger på. Vi i Färgelanda judoklubb är engagerade. Vi bryr oss om varandra och vi ger det där lilla extra till klubben för att vi älskar det som den står för. Vi är inte bäst, vi har inte de bästa tränarna och ledarna, vi är ok. Men, vi har en strävan att hela tiden bli bättre, detta för att vi är starkt engagerade för något vi tror på och älskar.
På bilden är det en diamant. Antagligen det finaste och ädlaste som finns i en liten flickas värld. Den tanken får mig att vilja ta i ännu mer.