Syskonkärlek

Påskhelgen var på många sätt skön, men nu är det skönt att gå vidare. I går kväll rullade träningen i gång igen och det var sannerligen härligt (även om bilden kanske signalerar något annat..)

Dagarna är så inrutade och fulla och inte sällan blir man så less på allting. Men, så får man de där dagarna ledigt, ett Powerbreak och vips längtar man efter att få vara igång igen.

På bilden ser ni mig som hamnat i ett minst sagt taskigt läge. Två sekunder efter denna bild togs sitter jag i ett halslås designat av min yngste bror som denna afton går hårt åt sin äldre bror. Jag är utom räddning. Det är på sitt sätt kärlek.

På tidigt 80-tal började jag och brorsan Ronny träna judo och det dröjde inte länge förän även vår far gjorde oss sällskap på mattan. Därefter kom Sigge, min yngste bror. Idag tränar våra barn också judo och jag och Sigge träffas varje vecka på träningarna och inte allt för sällan får vi möjlighet att fightas mot varandra. Tänk att faktiskt få dela ett intresse syskon emellan när man börjar krypa uppåt i ålder och dessutom få göra det tillsammans. För det känner jag stor tacksamhet.