Livslång vänskap

Jag ringde en gammal vän idag. Skulle inte behöva vara något speciellt med det.

Det skulle inte behöva vara något speciellt med det om det inte hade varit för att vi inte pratat med varandra på kanske 20 år.
Samma röst. Kanske mer dialektal, men stor igenkänningsfaktor. Ett vanligt samtal. som om alla de där åren emellan inte funnits. Inget konstigt, bara vänskapligt trevligt.
En gång var han en av de som stod mig allra närmast. I dag är det mycket som jag inte känner till om den mannen, men jag räknar honom fortfarande som en av mina vänner...

Tänk så många människor som passerar i ens liv under en livstid.
Tänk så många jag har umgåtts med en tid, allt från ett par år till många fler. Intensivt umgänge. Kanske ungdomens festande, studenttiden, gamla arbetskompisar, klasskompisar, grannar, träningspolare... Det finns många som jag håller av, även om jag sällan eller aldrig träffar dem längre. Några vet jag faktiskt inte var de tog vägen...

Tänker på den gamla Raj montana låten "Från en till en annan"

"Det var länge sen sist, ja du vet var jag varit.
Det finns inget att säga fast mycket blev sagt.
Jag blev satt i förvaring för övrigt har ingenting hänt.
Jag fick kort i från Kjelle som gift sig till slut, med en blåögd blondin Florence Nigthingale själ. fast jag önskar den jäveln mest skit finns det minnen jag gärna har kvar."

"fast jag önskar den jäveln mest skit finns det minnen jag gärna har kvar." Så kan det också vara. Det var inte alltid det gick smärtfritt till.

Vet inte om jag håller på med något sorts "mitt i livet" bokslut (antagligen inte), men alla de här åren har sannerligen satt ett och annat oförglömligt minne. Inte allt för sällan tillsammans med någon av de där som man aldrig träffar längre.

Mitt liv är ett annat nu..men ändå inte.