Årets man

I helgen lyssnade jag på en vän som har en framgångsrik tävlingskarriär bakom sig, som höll ett litet föredrag som handlade om att lyckas för sig själv, om glädje inom idrotten och det viktiga i att ha roligt.
Hennes slutkläm var att när allt kom omkring var det inte alla hennes medaljer hon vunnit, utmärkelser och tidiningsutklipp som var det viktiga, utan att finnas i ett sammanhang med kamratskap och glädjen över att göra det tillsammans med andra. Att det var det som man sedan kom ihåg.

Idag tog jag emot Lions utmärkelse "Årets man" i Färgelanda och den stolthet och glädje jag kände inför det var som ni förstod stor. Dock känner jag mig mycket ödmjuk inför det faktum att utan alla dessa människor som stöttat och hjälpt mig genom livet har format mig till den jag är och utan dem hade jag aldrig fått stå på självaste nationaldagen och motta ett så ärorikt pris.

Jag är hedersmedlem i Färgelanda judoklubb, innehar judoförbundets högsta förtjänsttecken, blivit utsedd till årets ledare  i Färgelanda och fått göra det finaste som finns i en kommun; Få hålla högtidstalet på nationaldagen i min kommun.  Alla i sig helt fantastiska hedersbetygelser.

Men,

jag vet att när det tillslut gäller spelar inte det där någon roll alls.

Det är alla de där stundarna tillsammans med alla de där fantastiska människorna som man upplevt så mycket tillsammans med som räknas. Att jag har haft roligt.
Det är det jag kommer komma ihåg.