Tender is the night

Den unga kvinnan som ligger några meter höger om mig på stranden har maxat sin portabla högtalare och ut kommer tonerna av ....Tender is the night!
Det finns hopp om mänskligheten när äldre tonåringar spelar Jackson Browne högt på stranden.

Nere vid vattenremsan noterar jag att glassgubbar på stranden inte ännu verkar vara ett utdöende släkte. Jobbet tycks iallafall vara lika oglamoröst som alltid. Förtjänsten verkar inte heller vara något vidare. Han borde ha hela den där disken han knuffar runt med full med öl i stället. Då har jag ropat honom till mig, eller faktiskt bemödat mig att resa mig och gått de där stegen ner till vattnet. Från strandbaren alldeles ovanför mig hör jag skrålet från ett fullpackat place. Jag har ingen lust att trycka in mig där för att få lite inre svalkning.

Det är måndag och ny vecka. Amerikanerna firar sin nationaldag och vi har redan förberett oss för att dra vidare. Dessa tre eller fyra dagar här har varit sköna, men nu är det dags att komma ut "on the road"

Min son gillar hellre "off the road". Jag kan förstå honom. Men en dag hoppas jag att han kan minnas tillbaka till de här veckorna och förstå varför vi gjorde det. Grabben längtar hem.
Det gör inte jag, men jag saknar min gitarr.

De har skjutit sedan tidig kväll i går. Hade man inte vetat bättre så skulle man kunna tro att vi var under belägring. Amerikanerna firar. Själv tänker jag sätta på lite god musik när jag kommer till rummet. Riktig 4th of July musik.
Till dess tänker jag fortsätta att njuta av Jackson Browne och undersköna Tender is the night.