Att älska regndagar

Semester i Sverige.
Det gäller att ställa in sig på vad det innebär.
Aldrig ha förväntningar på väder och vind. Inte spika utflykter och utomhusupplevelser, utan vara mer på stand by. Att vara redo när vädret erbjuder det.

Jag har ett par sådana där utflykter som jag vill göra på den semester som är kvar, men jag har inte spikat något. Inget datum bestämt.
I fjol gick vi tre veckor och väntade på att få ta oss ner till Skåne. Arbetet kom i kapp oss. Det slutade aldrig regna innan det var dags att börja jobba igen.

Jag känner många som älskar det här. De som efter en vecka i juni med sol och torka gnällde på att det nu var alldeles för tort och gräsmattorna gulnade. Jag ser ju förstås en poäng i det. Det gör inte de.

Dessa människor står nu förhoppningsvis i sina fönster och kollar ut på sina gröna vackra gräsmattor. De är riktiga svenskar och har verkligen hittat hem.

Själv känner jag mig tveksam. Jag har i egentlig mening aldrig kunna förlika mig med det svenska somriga. Med det "svenska somriga" menar jag nu alltså inte den där sommaren som vi alla drömmer om då solen skiner lagom mycket på dagarna och då det bara regnar på nätterna, utan den "riktiga" svenska sommaren. Den som vi upplever i snitt 8 gånger av tio. Den gråmulna, lite småkyliga och i bästa fall växlande molnighets-sommaren.

Jag trivs med klimatet i Florida och det känns ändå helt underbart att man tillbringat så pass mycket tid där denna sommaren. Det gör den svenska sommaren så mycket mer njutningsfull.