Harmoni

Jag kör grabbarna till fiskeaffären tillika deras "Mecka" för att ordna med nya spön och bunkra upp med ett gäng nya drag. En miljö som för mig minner om en svunnen tid då jag var grabb och drömde om att vinna över sjöns största gädda. Då var allt så annorlunda. Jag ärvde tillsammans med min bror en bra utrustad fiskelåda. Den tillsammans med våra egnagjorda metspön med flöte och krok utgjorde grunden för vår fiskelycka. Vi hade också fått med en imponerande samling av flugor,  men de förstod vi oss inte på och de försvann så småningom någon annanstans och finns i dag bara kvar flyktigt i mitt minne.
Något kastspö vad jag minns kom ej med i arvet, så till en början, fick vi drömma oss bort till vad vi kunde göra med alla de vackra, häftiga dragen som fanns i morfars fiskelåda.

Jag fiskade mycket som barn. Jag bodde vid sjöar och kunde när helst ta mig dit snabbt så fort lusten föll på. Även om jag sedan fick mig ett kastspö som jag använde flitigt och därefter andra också som tillsammans med mig bemästrade en och annan större fisk, så har jag alltid föredragit metet.

Antagligen för lugnet, för fokuseringen till ett flöte och den harmoni som infinner sig.
Inte sällan kunde jag ta mig ner till sjön själv. Det var en härlig avkoppling, även om jag kanske inte tänkte så i unga år, så förstår jag det nu.

Nu för tiden blir det aldrig något fiske om det inte är med min son. I sak tråkigt, men samtidigt har jag antagligen hittat andra saker som tillfredställer de behoven  och kan ge mig samma harmoni som jag en gång kunde känna till metet.

Som att blogga till exempel.

Min son väcker mig plötsligt och brutalt ur min minneskavalkad och deklarerar att de nu känner sig färdiga. Jag studerar grabbarna som med bestämda steg går till kassan med famnen full med nya spön och annan fiskeutrustning. På många sätt skulle man kunna säga att den där synen av två glada och nöjda grabbar i början av tonåren som är på väg för att göra sommarens affär är som ett tidsdokument över min egna lyckliga fiske-tid.
Det är harmoni.