Lyckligt slut

Känns minsann bra att regnet hade vett på att vänta till i dag. I går sol och vackert. En vacker dag i Färgelanda. Något sorts besöksrekord på Harvens dag. Arvingarna drog folk. Hörde av någon att det inte varit i närheten så mycket människor i centrum sedan Bröderna Djup gästade. Det var några år sedan...

I dag överdoseras det med kaffe, medan jag letar spännande recept på saftiga söndagsstekar. Vill ha lite av den där känslan man hade som barn när det var söndag. Den där steken som stod på i flera timmar var en bidragande orsak till den.

Minns hur hela huset fylldes av den där härliga doften. 
Sedan familjen samlad runt det runda bordet. Ofta var det älg som erbjöds. Det var glada miner. En tacksamhet över att tillhöra en familj och en gemenskap, men det fattade inte vi barn då.

Jag letar bland mina filer och inskannade foton. Hittar en bild på mig från den tiden som jag i denna stund hamnat i. Jag sitter inte runt det runda bordet, men glädjen går inte att ta miste på. Kanske är det just söndag. En bild från en lycklig barndom. Något som jag är mycket tacksam över. Väl medveten om att det inte är alla väl förunnat.

I köket är nu ugnen redo för att ta emot det som erbjuds. Jag har en plan. Det har jag sannerligen. Det här kommer bli hur gott som helst. Det är en söndag med lyckligt slut. Det bestämmer jag här och nu.