Min vän

Jag har ett par av mina gitarrer hos gitarrdoktorn och jag har lånat ut min Martin till min far, som också har brist på gitarrer i sitt hem på grund av instrumentvård.

Kvar i hemmet är denna skönhet som varit med mig sedan 77. Hon är den som hängt med mig längst. Alltid funnits där. Varit med om alla dessa flyttar, spelningar både på lokal och gator och torg, resor runt jorden, sett så många hem...

Hon har aldrig behövt någon justering. Var perfekt från början ...och så nästan 40 år senare är hon fortfarande gudomlig att spela på.

Jag fick den av mina föräldrar när jag var nio. Farsan som den drivande. Det var alltid musik i mitt hem. 
Jag lärde mig att spela alla viktiga Elvislåtar på just den gitarren och när jag var på mitt femtonde år skrev jag mina första låtar på densamme. Så här flera år senare kan jag konstatera att det finns någon slags kemi mellan oss, en kärlek som aldrig kommer att svalna.

Trots att jag längtar nästan i hjäl mig efter mina andra "vänner", kan jag inte annat än att glädjas över att just den här vännen är min.

Etiketter: gitarrer

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

  • Pelle Alm » Walk the blues:  ”Howdy! Vem är din favoritgitarrist? ”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln