The beautiful side of somewhere 

Jag bryter bloggtystnaden en lördag och låter bli bloggfällan att urskulda mig. Jag är en vuxen man med en fulltecknad agenda.

Men allt jag vill är att skriva. Allt annat borde få vänta.

Vackra dagar utan jacka, har övergått i vackra dagar med jacka och denna vecka har jag också insett faktum att det handlar om det tjockare slaget av ytterplagg.

Och det har börjat att blåsa och hålla på och om natten tycker A att det är rofyllt med vinden som rycker tag i allting, medan jag oroar mig för all skada den kan tillföra.
I Haiti och amerikas östkust har människor verkligen haft anledning till att fasa Orkanen Matthew som utan nåd lämnat förstörelse och död efter sig.

Hade det inte varit för en annan "orkan"; Donald Trump, så skulle just Matthew vara ensam på nyhetsfronten nu i dignitet. Orkaner har en förmåga att bli förstasides stoff. Det har Trump också och kanske och med min förhoppning är han körd nu. Det är slut i rutan för herr Trump.
Folk får ogilla den mannen av vilken anledning som helst, men som svensk och Europé har jag levt i skräck sedan han blev presidentkandidat. Med Trump som president har vi en Putin som får fritt spelrum i Europa och ett direkt hot mot Sverige.
Jag vill inte ha en president i USA som är kompis med Putin och samtidigt oljar på maskineriet så att IS får ytterligare energi till tillväxt. Det måste ta slut nu!

En hel vecka sedan har gått sedan min brors son Ingvar var nere i Dalsland på besök. På bilden ses två av mina gudbarn Hannah och Ingvar, samt mina två andra brorsbarn; Victor och Felix. Jag älskar dem mycket.

Den här världen tillhör våra barn och vi måste göra allt som står i vår makt för att de alla skall få ett drägligt och värdigt liv. Det är den här världen fortfarande alldeles för långt i från att kunna uppfylla.
Vi måste fortsätta tala om det, skriva om det, handla och hjälpa till. Vi får aldrig bli likgiltiga. Vi får aldrig sluta att prata om det.