Val

I dojon pågår ett svettigt cirkelträningspass, men jag hamnar i Kafét med kaffe och tankar...
Jag borde gjort som min son - vara ombytt och en i gänget. 

Men

Jag på distans och utanför.

Jag är för trött för att träna, men det enda botemedlet är just att träna. Det där vet jag.
Jag känner mig förevigt förlorad och med det i tanken fyller jag på ännu en kopp kaffe.

Det är hög rytmisk musik som dunkar i hela huset. Det är en entusiastisk instruktör som manar på sin grupp. Alla ger hundra. Jag tar två stora klunkar kaffe. Klockan tjuter. Ny övning. Jag tömmer kaffekoppen samtidigt som jag observerar hur min son tar ut sig till det yttersta.
Det är tisdag i oktober och jag är starkt ifrågasättande till mina val här i livet.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln