Att ta ställning

Det närmar sig upplösningen och finalserie i världens bästa hockeyliga. Mitt lag Toronto Maple Leafs åkte ur slutspelet redan i första rundan. Min sons lag däremot hänger sig kvar. Han älskar Pingviner från Pittburgh. Det blir med andra ord mycket Pittburgh-matcher för mig nu.

Men det fanns en tid då Eric höll på samma lag som sin far. 
Jag läser ett äldre inlägg från 30e september 2011. Min son skulle strax fylla nio år och inför den stundande NHL-premiären ville jag hitta på något roligt tillsammans med honom, som både han och jag skulle kunna uppskatta.

Jag beskrev kommande konversation så här;

Om en vecka är det NHL premiär och det ger mig en ordentlig känsla av välmående. Det föranledde att jag kom på den perfekta planen.

(Jag) Eric, vi åker och ser på NHL-premiären nästa helg.
(Eric) till Canada? ( Eric lite misstänksam)
(Jag) Nej till Stockholm, Rangers gör sin premiär där. Hade varit häftigt att se dem igen. Det verkar ha fått ihop ett bra lag i år.
(Eric ännu mer misstänksam) Pappa, vi gillar bara Toronto. 
( Jag) jo du har rätt, men man kan tycka att det är bra hockey ändå.
(Eric nu övertygad) Nähä pappa, du gillar bara Toronto, du hatar alla andra lag.
(Jag som nu börjar bli lite lätt otålig) Ok, Hursomhelst, jag tänkte att vi skulle bo hos Ronny och så åker vi tidigt på lördag morgon.
(Eric) skall mamma med?
(Jag) Nejnej, hon jobbar och jag tänkte att du och jag skulle ha en " pappa/son helg " Vi kommer få det jättekul.
(Eric nu övertygat negativ) ok pappa, vi får se. Jag skall tänka på det.

Kanske var det just där någonstans som min son började sin självständighet från sin far och valde att själv välja vilket lag han framöver skulle hålla på...