Hackad

Jag får ett mess från bankens säkerhetsavdelning.
Verkligheten tycks kommit i kapp mig. Det är väl bara pengatvätt och liknande de håller på med?

 Jag lyder deras meddelande och ringer upp.
Med ens förstår jag att jag säkerligen blivit lurad. Det här är någon som är ute efter mina kontonummer. Signaler går fram. I mitt huvud nu är det full aktivitet. Om jag bara kunde få dem att avslöja sig och helst kunna få dem att träffa mig...
Öga mot öga är de chanslösa inbillar jag mig. Förvisso med åldern något långsammare, lite väl tung, men där känner jag mig oövervinnelig ....
Jag menar; jag håller mig iallafall i gång flera gånger i veckan.

En röst, en presentation, en fråga, jag är tyst.
"Hallå"
Jag ger mig till känna. Erkänner att jag inte är bekväm med samtalet. Hur vet jag att han jag pratar med är den han är. 
Han ber om referensnummret, förklarar att han inte kommer fråga efter mitt kontonummer.
Jag tvekar, men ger honom sedan det han vill ha.
Han är tyst. Känns som att det går flera minuter. Jag känner mig otålig.

"Vad händer säger jag?"
"Vi tror att du blivit hackad. Försökte du precis göra ett köp på 39 kronor?"
 "Nu? Idag"
"Ja"
"Nej!"
"Vi misstänkte det."

Vårt samtal fortsätter så där och det visar sig att jag har flera småköp, alla under 100 kr.
Under en period på 3 månader.
Jag hade råkat lindrigt undan, "så här långt" som det betonades.
De här tjuvarna tar sällan mer än några tior åt gången. Näst intill omöjligt för mig att lägga märke till. Inte lusläser jag mina transaktioner varje dag.

1997 kr svindlade. Gone. Kanske "gone forever". Kortinnehavaren ansvar och allt det där. 
Utredningen fortsätter.

"Sådär då är allt spärrat. Ditt nya kort bör komma på fem arbetsdagar."
"Mitt kort" säger jag. "Vad har ni gjort med det?" Har ni spärrat det?"
"Ja", men ett nytt bör komma...."
"Om fem arbetsdagar", fyller jag i.

Vi avslutar samtalet. Mannen på säkerhetssavdelningen med ännu ett väl utfört uppdrag. Mission accomplished!
Jag själv funderande på hur jag skall göra nu.

I morgon skall jag på krogen, tänker jag.
Inte ens barer är intresserade av kontanter längre (om jag nu skulle haft det).
Jag tänker på hur det står i visan, den när polaren Pär är hos socialen och sedermera träffar sin handläggare på lokal.
Kan ej den ena, får någon ann' betala
-Det gör detsamma vem som blir finansiär
Men skål för kapitalet! sa polaren Pär!