Eriksdagen

Igår
Jag säger: " nä i morgon blir jag hemma. Jag orkar inte med after work, även om det är nog så trevligt".
A svarar; "Du har väl ingen att gå ut med?"
Hennes replik kommer omgående och distinkt, uppriktigt och med en känsla av konstaterande.
Jag blir tyst en liten stund. Hon har rätt. Denna torsdag har jag faktiskt ingen som tycks vara lika sugen på öl och god mat och flera timmars avstämning som jag.
Detta erkänner jag också.
Men,
Å andra sidan finns det en stor del av mig som verkligen behöver ha den där kvällen i hemmets lugna vrå. Torsdagar är faktiskt den enda dagen under arbetsveckan som jag inte är uppbokad med annat. Det är en dag som jag vigt åt avstämning på lokal. Jag vet inte hur många torsdagar i rad som jag ägnat mig åt detta nöje. Nu är jag trött och sliten. Det har varit en riktigt jobbig vecka. Likaså veckan innan den här och veckan där innan.
Faktum är att detta är den tiden på året som jag i mitt yrke har som allra mest att göra. Det känner jag sannerligen av nu. Känner mig ...sliten, trött och ..gammal.

Idag
Vindarna är varma. Det är garanterat årets varmaste dag. Iallafall där jag håller till. Äntligen!
Torsdagar kan vara tuffa på jobbet. Det är mycket att göra, men idag flöt allt på riktigt bra.

Chris Cornell meddelas gått bort.
Jag är tveksam om så många egentligen förstår vilken betydelse han haft för framförallt grungen och Seattles musikscen.
En stilbildare och ikon. Soundgarden med superalbumet Superunknown. En musikalisk milstolpe från 1994. Johnny Cash gav senare Chris Cornells Soundgarden nytt liv genom covern på "Rusty Cage". Allt igenom kvalité.


Jag gissar att min son är omedveten om att det är hans namnsdag.
Jag hittar ett gammalt kort på honom och hans polare som har några år på nacken. Minns den där stunden. Minns deras glädje. Minns min glädje över att få vara med i det där sammanhanget.

Jag har jag ägnat tid till att gå igenom min sons snart femtonåriga liv. Och sedan fortsätter jag med att fundera över vad jag gjort under denna tid. Ja ni vet;  "tiden går så fort" och allt det där. 

Och min farfar; Eric Sr far också förbi i mina tankar och någonstans inom mig är det något som säger att Erikdagen en gång i tiden var helgdag, men det var i så fall för väldigt länge sedan. 
Jag sätter på kaffe och frågar min son om han vill göra mig sällskap och fika på balkongen. Jag ser att han har andra planer, men han säger
 "okej, en liten stund då, jag måste ut sen".
Jag känner tacksamhet.

På balkongen över den där kopp kaffe får jag möjlighet att gratulera honom på sin dag, vi samtalar, jag berättar saker ifrån när han var liten. Vi har en fin stund där ute i den milda kvällen.
Sedan måste han abrupt gå. Min tid är ute.

Jag blir kvar, 
tänker mer på min grabb. 
Sedan funderar jag på det där med Eriksdagen igen.
Kunde det i så fall vara Erik den Helige som firades i kalendern?
Det kommer jag dock inte ta reda på nu, utan istället fortsätta reflektera, lyssna på fågelsång och invänta regnet som de säger är på ingång.