Tvivel

Det är en soldag.
I morgon skall det bli regn igen, så när jag kommer hem, tar jag med mig en bok och sätter mig ute i solen. Jag lär ha somnat inom en minut och när jag vaknar är jag vimmelkantig och slö. Efter två glas iskallt vatten bär det av till klubben för ett träningspass. Bilen är het och min son fyller den med svensk rapmusik.
Klimatanläggningen jobbar på och efter tre kilometer och väl framme är allt nu temporerat. 
Jag är redo!

Jag har besvärligt med att hålla tempo, men kämpar på. Det känns som att jag aldrig lär komma i form. Ibland tar det inte bara emot, utan det känns dessutom lönlöst...
Tvivel är något av det värsta som finns!

På vägen hem slås jag av all den där grönskan som nu omger oss. Att all väntan nu är över och att vi nu äntligen kan njuta av det vackra och sköna. 
Som jag har väntat på det här.
Väntat på att återigen kunna plantera hemma, att kunna sitta ute och läsa en bok och ta sköna promenader i sommarlandskap.
Ibland har jag tvivlat på att det mörka och gråa aldrig skall ta slut. Att dagen aldrig mer skall dagas.
Men nu är vi här; åter en sommar, åter en tid för hopp och förlustelser.
Och
Jag kämpar på!