Psykadelica


På klubben råder just nu glädjepropaganda.
Vid London bridge raka motsatsen.
När detta inlägg skrivs matas jag med flashar från hemska händelser från London som jag egentligen inte vet så mycket om, men i morgon när jag vaknar kommer veta desto mer om. I denna hemska värld.

Men i just den här världen händer också massor av bra saker. Jag tror på att det är viktigt att vi hela tiden lyfter fram det.
Idag har jag varit med och hållit fyra träningspass.
Min klubb äger!
Vår klubb äger - för det är ett riktigt lagarbete. Något jag är stolt över. 

Klockan är en timma över midnatt. Det är helt klart läge att förbereda sin säng.
Här på klubben råder lägerverksamhet.
Förutsättningarna för god sömn är med andra ord tveksamma.
Men
och det vill jag påpeka;
Det här är något av det häftigaste och roligaste man kan göra. Att vara ledare på ett läger för massor av glada och förväntansfulla barn ger massor av energi. Detta sagt även om jag vet att jag kommer vara helt slutkörd i morgon kväll.

Nu är det tyst. Alla sover, bortsett från jag och Karl. 
De sista av ledarna som vill få ut det sista av dagen.
Jag går igenom dagens händelser en sista gång. Färgerna går in i varandra. Det liksom blandas. Som en euforisk psykedeliskt tillstånd.

Jag är trött, världen är fortsatt galen, men jag kommer trots det antagligen ändå somna med en leende på läpparna.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

  • Pelle Alm » Walk the blues:  ”Howdy! Vem är din favoritgitarrist? ”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln