Sverige är fantastiskt och värt att fira

Jag vaknar av att solens strålar sticker mig i ögonen, himlen är blå och allt ackompanjeras av fågelsång. 
Det är nationaldag. Den finaste av alla högtider. 
En dag som många fortfarande inte vet varför vi firar.
Det dröjde ända fram till 2005 innan den 6 juni blev en allmän helgdag i vårt land.

Jag kan konstatera att detta är en helgdag som en del anser att man bytte från en helgdag som man inte visste varför man firade till en annan helgdag som ingen vet varför man firar.

Det märks väldigt tydligt att nationaldagsfirande fortfarande är ganska nytt för oss svenskar.

För egen del är nationaldagen en dag då jag får möjligheten att fira att jag lever i ett vackert fritt mångkulturellt land där alla är lika värda och där alla röster räknas. Så vill jag även ha det i fortsättningen. Så jag firar på mitt sätt där jag varken har ont av att man viftar med flaggor, har blommor i sitt hår eller sjunger nationalsång. 

Det finns de som tycker det är är obehagligt med flaggviftandet, att den 6 juni är obehagligt för att rasister gjort den till sin dag för att demonstrera. Någon annan tycker att den är meningslös.

I mitt nationaldagstal som jag hade förmånen att få hålla för nu två år sedan, pratade jag  om vikten av att varje dag arbeta mot de krafter som vill göra gällande att våra traditioner, den svenska flaggan och vår nationalsång enbart är till för vissa i vårt land. Om att man skall få vara stolt och visa vad man kommer i från.
Att det är ok att sjunga nationalsång och vifta med flagga. Att det inte finns något motsägelsefullt i att bevara våra egna traditioner och samtidigt våga vara öppen mot de människor som kommit hit från andra länder eller människor som har andra åsikter än de jag själv har.

Jag hoppas att du får en trevlig nationaldag och dessutom kan få känna lite av den där euforiska känslan jag har i denna stund. Att Sverige är fantastiskt och är värt att fira.