Kom hjärtats fröjd

 Midsommar är blommornas tid.
Det inser man i min ålder.

"Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtans fröjd!
Vill du mig något, så träffas vi där.
Kom liljor och akvileja,
kom rosor och salivia,
kom ljuva krusmynta,
kom hjärtans fröjd!"

Tidigare i veckan när jag gick runt i mina föräldrars trädgård möttes jag av denna ståtliga akleja. Den väckte minnen. Minnen från min barndom ...och den där härliga folkvisan som man alltid sjöng i skolan på sommaren. Förr användes Aklejan som medicinalväxt.  De växte vilt bland ruiner där jag brukade leka.

Nyhetsmorgon kör snapsskola. Jag dricker kaffe och begrundar. Min son som för dagen gjort frukost och t om väckt mig, är i full aktivitet.
Midsommar tycks också påverka morgontrötta tonåringar. 
Morgonen är något grå och sval, men regnet verkar från nu avvakta. Jag funderar över traditionellt firande i Ödeborg och min eventuella närvaro där detta år och jag tittar ut på den gråa himlen ännu en gång och känner viss tveksamhet.
Traditioner är till för att följa och jag är mycket konservativ i det hänseendet.

I fjol firade jag midsommar i Miami. Efter en atlantflygning, trixande och fixande, satt jag och drack öl för mig själv medan de andra sov, funderade på hur det var under Zorn och Engströms tid och deras firande i Moras omgivningar.
Det går att fira midsommar på andra platser än Sverige, även om det inte är rätt...

Min son lämnar huset och jag blir ensam kvar med förmiddagens göromål. Midsommar kräver viss förberedelse.
Jag har dock inte bråttom, utan fyller på min kaffekopp ännu en gång, hämtar gitarren och sjunger om hjärtats fröjd.
Så mycket bättre än så här kan det inte bli.