Tacksamhet (för vilken gång i ordningen?)

Ibland har man lite mer anledning till att vara tacksam.
De kommentarer som strömmade in för inlägget som jag skrev igår gjorde mig både glad, men också generad. Det finns så mycket kärlek trots allt.
Nu är dock kommentarsfältet stängt.
Det innan de negativa yttringarna dyker upp.

När man mobilbloggar följer kommentarsfältet upp automatiskt. Jag har inte lärt mig ännu hur man tar bort den funktionen där.

Just det där med att läsare kan kommentera, tar död på många bloggar. Vi bloggare hungrar så efter bekräftelse, men när vi väl får det blir det ofta ödesdigert.
Vi är ju bara människor som vill ha kärlek och omtanke. Inte massor av påhopp och förödmjukelse .
Jag kunde ha slutat att blogga där i slutet av 2009. Min blogg var "het", framförallt på grund av det politiska klimatet i Färgelanda. Jag var rakt på, sparade inte på krutet.
Det resulterade i både mordhot och polisbil som parkerades utanför vår bostad. 
Att stänga kommentarsfältet blev ett måste.
Där och då togs min bloggoskuld och allt togs in på en ny nivå.

I slutet av året har jag bloggat i 11 år. Det är en lång tid och jag är medveten om att inte många bloggar är så gamla. Jag har aldrig funderat på att sluta.
Så tack alla som följer mig; både snälla och elaka. Det är ni som gör den här bloggen.

...elaka?  Ja, för självklart finns det de som vill läsa om andras tokerier och önska all olycka.
Det är därför det inte är svårt att bli någorlunda framgångsrik som bloggare. Det finns alltid en nyfikenhet om vad som är på gång nu...

Bland mina följare finns säkert lika många "olyckskorpar" som de där trevliga människorna som bemödar att skriva fina saker i kommentarsfältet.

Om ni ändå vill komma i kontakt med mig, går det bra att skicka email direkt till mig. Ni hittar den länken här på min hemsida.

Jag önskar er alla en fin dag. Själv tänker jag nu njuta av den här underbara och läskande jordgubbsdrinken. 
Hurra för att det är sommar!