"Vad är Uddevalla, utan varvet"

Det är jag och min far.
Vi ser en föreställning om hur detta välfärdssamhälle byggdes. En viktig del i Uddevallas historia. En viktig del i vårt lands historia.
 För några dagar sedan i samband med att Varvspelet hade premiär beskrev jag i ett blogginlägg mina minnen av varvet. Det i perspektivet som barn till en varvsarbetare. Det inlägget hittar ni här.

De där minnena växte sig nu ännu starkare och nya poppade upp under föreställningen, men också under de samtal som jag och pappa hade i bilen dit och på vägen hem.
För jag växte upp med de där historierna. Pappa berättade gärna om det hårda arbetet, de våghalsade manövrarna som krävdes för att kunna utföra sitt jobb och om människorna som jobbade där. De med de starka personligheterna.
Han berättade om båtarna och jag lärde mig att vara svetsare var ett av de viktigaste yrkena som fanns.

Han visade mig var porten varit och vaktkuren och alla andra platser med intresse runtomkring som nu inte längre finns kvar.
Han berättade att han gått precis här för 31 år sedan. Ut genom porten. En sista gång och aldrig återvänt.
Han blev kvar till nedläggningen 1986. Hans arbetsplats i dryga 20 år.

1986 blev ett oroligt år för Uddevalla, grannkommunerna och ...Sverige. Vår statsminister skjuts ihjäl på öppen gata och allt känns plötsligt så ovisst.
I Uddevalla råder fortfarande "vad är Uddevalla, utan varvet?" och alla tycks vara eniga om svaret; "ingenting".
Men jag är ung och har precis gått ut gymnasiet och börjar under hösten att jobba i Trollhättan. I Trollhättan finns jobben. SAAB går på högtryck och de tar in vem som helst...
Och det är den amerikanska rymdfärjan Challenger som exploderar, Fermentaaffär och Refaat El-Sayed och en falsk doktorshatt och det är kärnkraftolycka i Tjernobyl...

31 år senare, 31 år efter varvsnedläggningen, får jag tillsammans med min far möjlighet att komma tillbaka till den plats som betytt så mycket för så många människor. Vi bjuds på en praktföreställning (som förståss är utsåld) och vi är efteråt eniga om att denna storslagna föreställning kommer vi minnas länge, länge.