Jag och min son

Och plötsligt händer det!
Jag får spela publikt tillsammans med min son. En upplevelse jag lever länge på.
Föresten hela den här veckan har varit fantastisk rolig då vi spelat ihop en hel del. Mycket rap har det blivit, men ikväll blev det inget rappande.
Jag har förvisso skrivit EN raplåt en gång, men den skulle nog ses som väldigt "annorlunda" för den inbitna hiphoparen.

Nu drömmer jag om att jag och Eric skall få samma "kemi" som jag och brorsan jämt haft när vi spelat tillsammans.
Musik är kärlek.

Precis hemkommen (allt för tidigt) från en helt underbart trevlig fest. En sådan där ni vet som man vill dröja sig kvar riktigt länge på.

Men allt har sitt slut och vi är ju dessutom på väg.
På väg över atlanten.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln