Första gången jag flög

Det är väntan på nästa flight.
Det finns tid för att fundera och reflektera.
De här dagarna har verkligen varit så fullpackade med upplevelser allt från Niagara falls, till Pennsylvania och Amish, till New York city.

I NYC har jag varit flera gånger.
Jag minns dem alla.
Det finns historier att berätta.

1990 flög jag för första gången.
Jag var 22 år och hade bestämt mig för att åka till USA på obestämd tid. 
Som barn åkte man på bilsemester i Sverige. I mitt fall innebar det Närke, Dalarna och Stockholm. Ingen annanstans.
Där hade vi släkt.

Jag reste själv och hade ingen aning om vad som väntade mig.
Jag reste från Arlanda med byte i Helsingfors, med slutstation New York city.
Där hade jag 4 timmar att slå ihjäl.
Jag somnade i vänthallen och när jag vaknade visade det sig att jag missat planet....

Hur jag löste det, minns jag inte, men jag kom iallafall på ett nytt plan.
Det var gigantiskt.
Jag hade aldrig sett ett sånt stort plan förut.
och i kabinen som jag visades in i såg det inte alls ut så som jag hade fått berättat för mig. Det var varken trångt eller mycket folk.
Jag blev visad till min plats. En singelstol med extremt gott med ben-utrymme.
Återigen - Inte alls så som man hade berättat.
De få andra som satt där tog vällvilligt åt sig av alla godsaker som bjöds, men jag avböjde varje gång jag fick frågan, eftersom att det såg MYCKET dyrt ut.

Senare skulle jag få reda på, men då försent, att jag hamnat i 1a klass och att allt hade varit fritt.
Planet hade varit överbokat och jag hade varit den lyckligt ovetande pojken som aldrig flygit förut, som blivit utvald att få bli uppgraderad.

Så började min första USA-resa.
Jag tänkte faktiskt på det där idag på JFK.
Tänkte på hur det hade varit där då.
Allt blev sedan bara ännu värre. Men vad visste jag då?
jag visste ingenting.

Det blev som sagt senare ännu värre...
Men det är en annan historia.