"Sju år av överflöd, följda av sju svåra år"

Inatt hade jag en dröm om att jag befann mig på Greenwood cemetery.
New yorks äldsta kyrkogård.
I hjärtan av Brooklyn.
Jag gillar det där stället, men i natt var det en mardröm.
Jag låg i en låda långt ner i ett hål och när jag öppnade mina ögon såg jag att det stod fullt med folk där uppe.
Ganska snart började jord falla ner och mardrömmen var ett faktum när jag insåg att det var de som kastade ner den.
Det var dags för mig att begravas, det var slut för mig och allt som fanns kvar var folkets jubel...

Det här med drömmar är inga enkla saker.
Framförallt när de känns oönskade och hemska.
Men jag följer inga tecken och jag bearbetar inga  traumatiska händelser för att gå vidare, men samtidigt kan jag inget annat än att konstatera att min dödlighet gjorde sig påfallande påmind.

Och nu när jag precis lagt mig, kommer de där bilderna tillbaka och med det även funderingar.
Sigmund Freud såg drömmarna som inre omedvetna lustar och spärrarna mot att utföra dem.
För mig är de mer som sju år av överflöd, följda av sju svåra år.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln