Breakdown

Jag har haft många favoriter genom åren . ”American girl” förstås. ”Even the loosers” en ständig följeslagare. 
”Southern Accents” plattan kanske det främsta av mästerverk och på början av 90-talet var det inte en förfest med dignitet som jag besökte som inte spelade ”In to the great wide open” plattan på repeat.


Mitt egna förhållande till Tom Petty föddes på mitten av åttiotalet då jag kom i kontakt med hans musik för första gången. ”Southern accents” förstås, men det var ”Damn the Torpedeos” som knockade mig. Öppningsspåret ”Refugee” som senare ständigt skulle vara med mig musikaliskt var jag än gick, låt 2 på samma platta; ”Here comes my girl” som till och med kunde få mig att vilja dansa.. Sådär kan jag hålla på i en evighet...Jag, en av de största Tom Petty fan som funnits på denna jord. (Det är precis så det känns nu i denna stund.)


Det fanns t om en tid då jag var avundsjuk på Petty. Att han kunde ha en sånt band som The Heartbreakers...Det skulle ju vara jag som skulle åka runt med världens tajtaste rockband...


Och nu spelar jag Breakdown...på repeat...
Som jag gjort så många gånger förut, men denna gång är det tveksamt om jag kommer sluta...


Tom Petty är död och ännu en av mina musikaliska förebilder är borta.
Alla mina levande musikhjältar är 60+. De flesta ännu äldre. 
Det där ger perspektiv och ett uppvaknande om att jag själv inte längre är ung.