Samtal och samvaro






Middag hos mina föräldrar.
God mat och fina samtal.
Efter all sjuka känns det bra att kunna samtala och samvara som vanligt.

Hemma i mitt rum, ensam och jag kan konstatera att det  här blev en toppenkväll.
Tänker på alla gamla kort som mamma visade. Kort på oss barn när vi var små, men också bilder på både mamma och pappa som barn, som unga, bilder från längesedan.

Och jag fyller rummet med musik, men ändå ganska tyst och jag tar gitarren samtidigt och tänker på min far som sa att han var less på att spela.
Efter nästan 60 år med gitarren var han less på att spela...!
Jag tittar på min gitarr. Jag slår an strängarna, jag greppar några ackord och jag spelar på den där nya melodin som jag tidigare kom på idag.
Och
jag tänker ”gud låt mig aldrig tröttna på att spela”
För vem är jag då?
Det här är en fin kväll, vemodig, men fin.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln