Las Carboneras

På vägen hem på Calle Mayor kände jag av den där totala lyckan som allt för sällan infinner sig. Klockan hade passerat midnatt och berusad av allt vin, alla intryck, men framförallt av flamencon liksom dansade jag tillbaka till hotellet.
På Madrids främsta flamenco-scen bjöds det på stor underhållning utöver det vanliga.
Tänk vad man kan åstadkomma med bara en gitarr!
Vad man kan åstadkomma med dans, handklappningar och fötter!
En kväll som kostade mer än resan hit (säger kanske mer om flygpriserna numera) gav tillbaka tiofalt.  
Och för några dagar sedan skrev jag att ”Det kommer en tid då jag inte skall bo mer i det här landet så här års”
Nu vet jag att jag då skall skall hänga på flamencobarer och dricka vin från Andalusien.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln