Velazquez, Goya och jag

Vi har hängt i rum 12,14, 15 och 29 och studerat och värderat de Kungliga porträtten som gjorde Velasquez berömd. De är så levande och personliga.
När alla andra har gett sig i väg dröjer jag mig kvar vid ”Las Meninas” i rum 12 och tar in det stordådiga märkvärdiga. ”La familia de Felipe V” är för alltid odödliga.
När jag skall ta ett kort sedan blir jag abrupt avbruten och nästan fråntagen min mobil. Så blev det med det ”förevigandet” (Men jag lyckades trots allt ta en bild från sidan)

Sedan Goya.
Spaniens plågade själ i en skepnad.
Ingen lämnas oberörd här.
De svarta målningarna från Goyas senare konstnärliga period skakar om och skrämmer.
Den gamla mästarens mörka visioner är något helt speciellt i sig.

Efteråt på en Tapasbar utanför Reina Sofia sitter jag och funderar på om just namngivet museum kan komma upp i samma klass som Pradomuseet?

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln