Ingenting är omöjligt

Det där leendet är äkta. En förmiddag och lite mer därtill på klubben. Det är julavslutning och klubbmästerskap och trots stundtals otroligt hårda kamper där en förlorare är oundviklig att kora, tycks glädjen finnas där. Det där är svårt. Jag har själv levt med det där under en stor del av mitt liv. Med tävlingen och den kicken det ger, men också nervositeten, besvikelsen och rädslan för att förlora, att inte räcka till..
Jag har varit där och jag kan inte låta bli att känna den där oron varje gång en match avgörs. Den bubblande glädjen, men kanske också, den översvämmande besvikelsen. Det finns alltid två sidor.

Och nu i kväll efter att jag funderat på det där, spelade jag och skrev om just att förlora, om besvikelse och tillintetgjorde förväntningar.
Men någonstans där finns tanken om att resa sig, att komma igen, att lära sig av tiden och stunden och att gå vidare.

Och natten känns mer välkommen än någonsin.
Just här och nu finns känslan om att ingenting är omöjligt.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

  • Pelle Alm » Walk the blues:  ”Howdy! Vem är din favoritgitarrist? ”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln