Oh helga natt

Vissa saker sliter bara tag i en, ruskar om och berör så djupt, långt in i ens innersta minsta vrå och framkallar den där totala sinnesstämningseuforin - crash, boom, bang!
Under midnattsmässans predikan berättade min bror om vår Farfars julberättelse - min familjs julberättelse. 
Han berättade om hur mina farföräldrar uppmanades lämna ifrån sig sitt nyfödda barn och att hon - vår faster Febe, som de sa; bara skulle klara överleva i några timmar. Men min farmor vägrade att lämna i från sig henne.
Timmar blev dagar, som blev månader, som blev år...

När vår farfar levde och vi samlades hela släkten för att fira faster Febe på juldagen berättade han om det där som ingen hade trott på, det som ingen hade räknat med det som gett vår familj så mycket glädje, så mycket tacksamhet.
Idag fyller faster Febe 64 år.

Den där mässan gav mig så mycket styrka och energi och så här efteråt känner jag bara uppriktig glädje och tacksamhet för att jag får vara där jag är just nu, både i sammanhang och tillhörighet.

I kyrkan träffade jag på min gode vän Lars som dagen till ära hade klätt sig i sin bästa slips. Vi tillsammans med en nästintill fullsatt kyrka fick vara med om att avsluta dagen på bästa sätt med helt outstanding solosång som tillsammans med en fantastisk pianist och kör, framförde Oh helga natt i en klass helt för sig själv.

Livet är gott!