Dagar i januari

En kall vintrig morgon.
Jag står ute på min balkong en stund och ser solen gå upp i Färgelanda.
Lite senare får jag inte upp bildörren med nyckel, då låset frusit. Hämtar annan nyckel.
Ett tryck på knappen och det knäpper till när centrallåset arbetar på för fullt och slutför sitt uppdrag.
Is på rutorna runt. Jag sätter igång bilens motor och jag och min son får därefter dagens första riktiga pratstund. Allt medan bilens värmesystem arbetar på och inom kort skall göra allt synvänligt igen.
Vi går igenom morgonens träningspass. Jag har fått fram ett A4-block och pekar och läser. Min son nickar och tar in.
Därefter hämtar vi upp min brorson och på väg till klubben sätts han också in i dagens två träningspass.
Det här är delvis en familjeangelägenhet.

Jag hör folk prata om att "nu är det vår"
Solen sticker i ögonen och temperaturen har orkat sig upp till nollan. "Visst" tänker jag. "En förbannat fin vinterdag."
Det är en lördag i januari och vädret är numera så värdelöst dåligt; grått, vått och trist, så att direkt som vi konfronteras med sol, förknippar vi det omgående med vår.
Det är synd om mänskligheten, men hoppet tycks vi ändå ha kvar.

Nu en stund i total ensamhet. Det hade varit extremt tyst runtomkring mig om det inte varit för den centrifugerande tvättmaskinen som hörs ända in till köket där jag sitter. Det är jag, bara jag och stunder av tristess.
Det är dagar i januari och även om jag vet att jag inte borde, önskar jag att det vore april.