Bandspelare och kassettband

Den 18e februari 2011, alltså för exakt sju årsedan bloggade jag om bandspelare och kassettband. Ett stycke romantiserande om minnen från min barndom. 
Det har fört med sig att jag idag letat upp den där boken om Iranska revolutionen 1979 igen och läst det där kapitlet som handlar om hur Ayatollah Khomeini hade" konfetti utdelning" av färdiginspelade kassettband med propaganda och predikningar under revolutionen och på såvis gick segrande ur alltihopa.

En gång i tiden var kassettbandets förmåga att sprida viktiga budskap lika starkt som sociala medier idag.
Jag minns hur min vän från forna Östtyskland berättade om hur musik från väst var förbjuden, men hur man spelade in musik från västblockets starka radiosändare. Musiken spreds sedan vidare till vänner, ofta i många led. Hur det förekom piratradiostationer som sände västmusik där allt baserades på hemlig inspelning på kassetter. Häftigt!

Jag minns att som barn var bandspelaren en av mina käraste ägodelar. Man spelade sin favoritmusik på den, man lyssnade på Tintin och andra berättelser. Man spelade in skivor från sina kompisar, gjorde blandband och spelade in musik ifrån radion. Vad inte så många idag minns är att samma problem som vi haft och delvis har fortfarande med fildelning och upphovsrätt, även fanns under 70 och 80 talet.
Företrädare för upphovsrättsinnehavare till musik kände sig tidigt hotade av kassettbandets utbredning. De fanns en stor rädsla för att förlora intäkter, eftersom det lätt gick att spela in musik från radio istället för att gå till skivaffären och köpa skivor.
Under slutet av 70-talet började dessutom skivförsäljningen sjunka och det ökade kravet från branschen på att få ekonomisk kompensation för försäljningsbortfallet. Detta på grund av den utbredda privatkopiering som man antog förekom. I sverige gick man t om så långt så att man under 80-talet införde kassettskatt. Kassettbanden var också när det begav sig en stor konkurrent till LPskivan. De flesta artister släppte sina alster både på LP och Kassett. 
Det är sånt här som jag sitter och minns tillbaka på denna snöiga förmiddag.
Det är mulet ute och på mitt skrivbord ligger många uppgifter att ta tag i.
Det påverkar säkerligen mina tankar att återigen gå tillbaka till bandspelarens tid och nu kromband, 60 och 90 minutersband och namnen…vad hette tillverkarna egentligen? Hur såg layouten på banden ut?
BASF förståss. De var först. TDK gjorde kvalitetsband, LOvex gjorde billiga, Agfa Ferro och SM Cassette var stora på marknaden. Sony och Philips förståss och inte att förglömma Track, bandet som gjordes av ett nystartat svenskt företag. Track skulle vara ett kvalitetsband som skulle konkurera med de japanska kassettbandstillverkarna som dominerade marknaden under 1980-talet. Jag köpte massor av dem men de var verkligen urusla. Företaget gick också snart i konkurs, men dess produktnamn finns fortfarande väl sparat i mitt minne.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln