This merry go 'round

Jag skall se hur natten lägger sig över Färgelanda. Dricka det här laktritsrots-teet med ingefära, kardemumma och kanel med välbehag. Det som skall få mig lugn och varm. 
Jag skall lyssna på vinden som viner precis utanför mitt fönster. Den där vinden som just nu mer skapar en höst-feeling mer än något annat.
Och
När jag tröttnat på det skall jag lyssna på världens mest just nu hetaste artist; Kacey Musgraves. ..Iallafall tycks alla tycka det och visst är den där nya plattan Golden Hour riktigt bra, men jag kan inte låta bli att tycka att den där kvinnan var som bäst när hon nästan var totalt okänd och la upp sina egna videos på Youtube. Det var där jag fann henne. Innan Spotify, innan tillrättalagda videos. Den där nakna Kacey, Kacey som med sin ärlighet och enkelhet utmanade en hel värld. Kacey endast tillsammans med sin sexsträngade J-45 vintage Sunburst.
För ett par år sedan trollband hon mig med den där vardagsromantiska låten  Merry Go 'Round som på ett sånt realistiskt sätt och i all enkelhet beskrev hur det är att växa upp någonstans där man alltid gör som man alltid har gjort.  Följt traditionen på gott och ont.

"If you ain't got two kids by 21,
You're probably gonna die alone
At least that's what tradition told you"


Det där skulle kunna vara Färgelanda, tänker jag och smuttar på mitt fortfarande heta te.

Och bland stillhet, mörker och böcker går timmarna förbi mig, medan allt jag gör är att "vara". Vara här och nu och inget annat. Sömn får vänta till en annan dag, eller t om kanske till ett annat liv, för just här och nu finns bara stillhet och rofylldhet som omsveper och helar.

Kacey berättar vidare vidare;

"We think the first time's good enough,
So we hold on to high school love,
Say we won't end up like our parents"


och den där historien börjar nu bara andas mer och mer tristess och när hon slutligen konstaterar att

"Mamas hooked on Mary Kay
Brothers hooked on Mary Jane
And Daddies hooked on Mary two doors down


Mary Mary quite contrary,
We get bored so we get married
And just like dust we settle in this town
On this broken merry go 'round and 'round and 'round we go,
Where it stops nobody knows,
And it ain't slowin' down, this merry go 'round"


Så fullbordas allting. Jag här tryggt bakåtlutad, medan en hel värld faller samman. 
Och just den där raden "And Daddies hooked on Mary two doors down" är så briljant i sig och i sin destruktivitet, så att jag önskar att jag skrivit det själv. Ja, faktiskt hade gjort hela den där texten...

När tillslut mitt te kallnar och Kaceys senaste album spelats igenom för sista gången reser jag mig upp och tar fram min dagbok. Tisdagen den 10 april skriver jag; Idag bestämde jag mig tillslut. "Det är så det blir nu."

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Björn Aldenfalk » Mina absoluta bästa bloggtips:  ”Hejsan Tommy! Mycket bra tips kör du med Wordpress eller vad använder du för pl..”

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln