Hello friend, how has it been?

April gjorde allt rent och vackert. Nu har vi allt fint att se framemot. Innan vi vet ordet av är maj slut och vi har sommarmånaderna här på riktigt.
Och inatt lyssnar jag på Amy och jag förundras över den där rösten. En sån enstående artist.
Och jag tänker på att vi har den nya tiden framför oss. Att allt gammalt skall bort och hur förväntansfull jag ändå är att möta ännu en sommar.
Jag tänker på vänner och vänskap och hur lyckligt lottad jag varit som haft möjligheten att lära känna så många fina människor kring livets väg. Några har blivit vänner för livet. Andra var livsviktiga under den period då man intensivt umgicks.

Amy sjunger så lidelsefullt vackert och förklarar:

"Though we've changed in our endeavors
I found we still have some things in common"


Det där pratar med mig. 

Och precis som att sommaren innebär så många möjligheter till nya möten, nya bekantskaper, nya vänskapsband som skall knytas, så är det uppbrottens tid. Så har det alltid varit.
Man skiljs åt och man tror att man skall hålla kontakten, men så blir det aldrig. Förr hade jag svårt för det där. Det gjorde ont att skiljas. När polare flyttade för det där nya jobbet,  Stack för att de skulle börja plugga, de skaffade familj, osv. Man lär sig med tiden att det är så. Man lär sig att förtränga. Minns hur en vän för länge sedan tog farväl med orden; "Goodbye forever". Det kändes hårt och brutalt då. Det tyckte nog alla. Idag förstår jag innebörden. Ibland måste man bara göra saker för att gå vidare. Till och med förtränga och ta slutgiltigt farväl.

Men någonstans finns de alltid kvar där. De där människorna som betytt så mycket för en genom livet. De ingår i mitt livs finrum, i fina minnen från en förgången tid. En del under en kortare intensiv period. Andra under nästan ett helt liv.
Och någon kommer tillbaka. Dyker upp efter flera år. idag är möjligheten till att hålla kontakten gränslös. För några dagar sedan blev jag kontaktad på sociala medier av en person som jag inte pratat med på mycket länge. Och...kanske trodde jag kanske inte heller att vi skulle få kontakt igen. Vi har "pratat" sedan dess. En förlösande glädje.
Och lika stor glädje det är att återförenas, lika jobbigt är det att ta avsked.  Vissa saker lär man sig inte ju äldre man blir, men man lär sig att leva med det.

"And the way we are when we're together
Let's us know that we still, love one another
Ain't that strange, but wonderful
That we, we're still friends, yeah"

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

  • Pelle Alm » Walk the blues:  ”Howdy! Vem är din favoritgitarrist? ”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln