Best friends, right?

Vissa sånger förälskar man sig i. Så är det bara.
Och i natt när jag satt uppe och lyssnade på Amy, för jag inte kunde somna för att jag hade så mycket vrede inom mig, så förälskade jag mig i just den där låten och just förälskelse är ju betydligt bättre än vrede.
Och det där är en sån fin och vacker låt som bara behöver lyssnas på, även om Amy precis som jag tycks vara i affekt just där och då.
De där textraderna som andas uppgivenhet men ändå kärlek. De där raderna som så väl beskriver vad väldigt många någon gång själva känt och upplevt. Så ärligt, hjärtskärande och på riktigt.

"I can't wait to get away from you
Unsurprisingly you hate me too
We only communicate when we need to fight
But we are best friends right?"


Amys texter är så pricksäkra och fångar stundens nerv.
För mig är det en "dagen efter" dag. Dagen efter att någon avsiktligen försökte ta något från mig och min familj. Skadat och förstört, gett mig extrautgifter, extrajobb och dessutom; fått mig att stundtals förvandlas till ett djur, en best.

Men, Amy har någon sorts lugnande effekt på mig. Amy tycks alltid ha det lite värre än mig. Det är vackert, lidelsefullt och lugnande...Trots allt.

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Miss Jennifer » Tillfreds:  ”Underbar känsla när man får gå och lägga sig med ett leende på läpparna :)”

  • jeanette sandelin » Det:  ”Hemsk film väl?”

  • Afrodite » Walk the blues:  ”Önskar dig en riltigt fin sommar och lycka till med allt. Roligt att man nu kan ..”

  • Charlie Ferm » Walk the blues:  ”Är det där en seagull som du spelar på? Har aldrig testat någon, men läst en del..”

  • Pelle Alm » Walk the blues:  ”Howdy! Vem är din favoritgitarrist? ”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln