Innan ovädret, innan upploppet

Det är stunden innan ovädret. Det är sol, blått och grönt, lite blåsigt, men behagligt.
Man passar på att vara ute medan man kan. Lediga dagar skall njutas extra.
Jag lyssnar på Atlanta Rhythm Section och det ganska högt. Min son påpekar att det låter lite annorlunda för att vara mig och jag förklarar att vissa dagar kräver ett frosseri i längre partier av gitarrimprovisationer, en rejäl rytmsektion, en tydlig elbas, en frenetisk keyboard och en stadig blåsensamble. Det tycks han förstå. Det finns en viss mån av samförstånd i våra olika musikuppfattningar.

Och min bror från Stockholm med familj är på väg ner till Dalsland och jag tänker på att när den här helgen är slut är det dags för upploppet, det stora upploppet, där fortast vinner och ingenting sedan finns kvar att kämpa om. Sedan sommaren - en enda stor retreat; stillhet och tillbakadragande. Sedan börjar allting om igen, men med nya förutsättningar, nya människor, men ändå en nystart så lik många andra.

Jag väntar på regnet, åskan och blixtarna. Det skall bli oväder och jag är fullkomligt redo.