I väntan på något bättre

Jag har försökt att sova idag.
Sova bort den här sjukan inom mig. En sjuka mitt i ett solregnsparadis. Ännu en dag med bara strålande sol.
Ännu en dag med "värmerekord för året varning". 
Jag är mållös. Trodde det inte kunde hända mig. Att jag faktiskt var onåbar.

 För ett tag sedan var hela svenska folket sjuka, men inte jag. Inte min familj. Jag förklarade för min son att det berodde på våra gener. Att ingen kunde komma åt oss.
Nu är jag sjuk. Den enda på min arbetsplats.

När det blir skugga på balkongen går jag tillslut dit ut för att svalka av mig. Tar den här bilden.  Sedan börjar jag frysa och det våldsamt. Det tycks inte finnas något mellanläge.
Och nu ligger jag åter nedbäddad igen, hög på alvedon, nässpray och ...halstabletter..

Jag är inte döende. Det är inget allvarligt med mig. Jag orkar blogga så här mellan sömn och vätska. Jag tänker på de verkliga sjuka. Mitt sjuktillstånd förminskas ordentligt. 
Sedan tänker jag på Fort Myers beach och att det är just där jag vill vara nu och jag vill se pelikaner och jag vill se alla sjökor simma omkring runt de där öarna utanför Fort Myers  beach och Sanibel.
 Frisk, molnfri himmel och en plats i solen.