Here comes the sun

Mitt jobb är musik...ett tag till.
Och eftermiddagen består av rep och att ordna  till en reportoar och i bilen hem på medieaspelaren spelas det upp några riktiga klassiker från en lista värd att stämma av till. Först giganten George Harrison och My sweet lord. Dröjer inte länge förrän jag och George sjunger duett. Sedan Fire and rain med James Taylor tätt följt av mästaren själv och Shelter from the storm. Det fanns en tid då den låten nästan var ledmotivet till mitt liv. Även jag har hängt vid Washington Square och nedanför Garibaldi-statyn,  (precis på den plats där Bob Dylan sägs sjungit sina första folksånger) ensam med en gitarr framfört mina egna sånger.
Jag försvinner bort i minnen och historier från förr, samtidigt som ett pärlband av sköna låtar far förbi med Don Mclean, Rod Stewart, Elton John, The Band, Eric Clapton och Fleetwood Mac.
Någonstans där i början av  George Harrisons klassiska intro av Here comes the sun, vaknar jag upp ur min minnesloop och är med från första stund och sjunger "Little darling, its been a long, cold, lonely winter" och genom bilrutan bländar solen.
George Harrison har alltid varit min favorit Beatle både som låtskrivare och person och just den där låten som skrevs under ett träd i Eric Claptons trädgård kan vara en av de mest hoppgivande låtar som skrivits.

Juni, sommar och snart semester. Väl hemma går jag från bilen direkt till en solstol vid husväggen.
Jag är tacksam för solen, jag är tacksam för så mycket som mitt liv berikats med. Ganska snart har jag somnat. Nu ackompanjerat av måsarnas skrik.