Mina förfäder kom från Frankrike till Sverige 1601 som flyktingar.

Jag vaknar av att solens strålar sticker mig i ögonen, himlen är blå och allt ackompanjeras av fågelsång. 
Det är nationaldag. En av de finaste av alla högtider...eller som iallafall borde vara det
En dag som många fortfarande inte vet varför vi firar. En helgdag som en del anser att man bytte från en "röd dag"som man inte visste varför man firade till en annan helgdag som ingen vet varför man firar.

För egen del är nationaldagen en dag då jag får möjligheten att fira att jag lever i ett vackert fritt mångkulturellt land där alla är lika värda och där alla röster räknas. Så vill jag även ha det i fortsättningen. Så jag firar på mitt sätt där jag varken har ont av att man viftar med flaggor, har blommor i sitt hår eller sjunger nationalsång. 

Det finns de som tycker det är är obehagligt med flaggviftandet, att den 6 juni är obehagligt för att rasister gjort den till sin dag för att demonstrera. Någon annan tycker att den är meningslös.

Jag har i mitt snart 50åriga liv fått hedersbetygelser både som samhällsmedborgare och för mina insatser i föreningslivet, men det finaste jag fått vara med om är att hålla Färgelanda kommuns nationaldagstal. I mitt tal för nu tre år sedan pratade jag  om vikten av att varje dag arbeta mot de krafter som vill göra gällande att våra traditioner, den svenska flaggan och vår nationalsång enbart är till för vissa i vårt land. Om att man skall få vara stolt och visa vad man kommer i från.
Att det är ok att sjunga nationalsång och vifta med flagga. Att det inte finns något motsägelsefullt i att bevara våra egna traditioner och samtidigt våga vara öppen mot de människor som kommit hit från andra länder eller människor som har andra åsikter än de jag själv har.

Mina förfäder kom från Frankrike till Sverige 1601 som flyktingar.
I den svenska historieboken sägs det att de “hämtades in” till Sverige, för att de var duktiga hantverkare och affärsmän. Det var dock långt i från hela sanningen...
Mina förfäder var Hugenotter, alltså franska calvinister som förföljdes av den franska staten och katolska kyrkan.  Över en halv miljon hugenotter flydde under 1600-talet från Frankrike. De flesta hamnade i Danmark som var enda landet i Europa med religionsfrihet. Ett hundratal kom till Sverige. Mina förfäder kom tillsammans hit med kanske mer kända släkter ur svensk uppbyggnadshistoria som De Laval,De Besche, De Geer.
Någon religionsfrihet för dessa fanns inte i Sverige, allt skulle inordnas i den lutherska läran. Privat, inom familjen, fick de dock utöva sin religion om de inte i tal eller skrift spred sin lära.

Jag tror på ett Sverige där vi vågar värna en mångfald som är berikande och som präglas av öppenhet och nyfikenhet på de kulturer som nu möts i vårt samhälle.
Jag drömmer om ett Sverige där vi kan lära oss att se och förstå det goda hos varandra. Att vi ska kunna prata med varandra och inte om varandra. Se det som är positivt för vårt gemensamma välbefinnande.

Jag hoppas att DU får en trevlig nationaldag och dessutom kan få känna lite av den där euforiska känslan jag har i denna stund. Att Sverige är fantastiskt och är värt att fira.

(Talet finns att lyssna på här)