Det här kan bli en speciell dag

Torsdag morgon.
Första semesterdagen skall inte förfaras.
Nu vill jag vara ute. Hela tiden!
Ute är det blött och kyligt för årstiden. Juni har snart kommit och gått. Någon vecka och så, sedan byter vi igen.
Kaffe ute innebär utspätt kaffe. Gäller så här års att överdosera med bönor vid själva tillverkningen.
Det handlar om att ha vara förberedd på det mesta.

Sent igår kväll satt jag och läste gamla brev...eller rättare sagt gamla mess och chat-konversationer med vänner jag inte pratat med på mycket länge.
Traditionella handskrivna brev blev mejl, som sedan blev kortare meddelanden i form av sms och Messanger-konversationer. Tiderna förändras. Things have changed.
Men där runt 2009 då Facebook började erbjuda tjänsten att man kunde kommunicera med varandra  med små  meddelanden så valde jag att använda den för bombastiska brev. Det var dessa som jag lertade fram. Gamla messanger-koversationer med ett rikt innehåll.
Jag har alltid varit en brevskrivare. Föredragit det handskrivna brevet med papper och bläck, men något som dessa messangerkonversationer har som inte det traditionella brevet har är kontinuiteten och möjligheten att följa både vad man skrivit och vilket svar man fått.
Där 2009 och 2010 hade jag några helt underbara "brevväxlingar" med personer jag tycker om. Framförallt förvånades jag av vad jag skrev och hur jag skrev det. Väformulerat och korrekt, med en touch av den tidens nerv. Som ett brev.
Svaren som jag fick var minst lika välformulerade, öppenhjärtliga och privata. En skriftlig dialog som pågick i år.
Saker och ting som idag hade fallit i glömska kom åter upp till ytan. Läste i timmar, funderade sedan över det jag läst. Sedan skrev jag. Lät bara orden komma. Fortsatte konversationer där de slutat för nästan 8-9 årsedan. Långa meddelanden. Som brev. Helt galet förstås, men spännande och energigivande.
Nu står jag här och tittar ut genom mitt fönster på regnet som faller ner, samtidigt som jag väntar på att svaren skall komma in. Det här kan bli en speciell dag.